- Man omvänder inte de troende genom att klanka på deras gud.
Tro mig, om jag hade varit ledig idag hade jag otroligt gärna gått och demonstrerat. För min egen skull. För att känna samhörighet, motivation, framtidstro och för att våga hoppas.
Men de som fyller Sveriges torg och gator i demonstrationståg mot främlingsfientlighet och rasism är redan med på noterna. Det tycker samma sak. Att Sverigedemokraterna har fel.
Att en random kebab har fler fans än Sverigedemokraterna är ett allmänt känt faktum. Men det hjälper oss inte.
För man lyssnar sällan på de som inte tycker som en själv. Det lilla ointressefiltret tar plats i ens öron och leder uppmärksamheten åt något annat håll. Skulle min brorsa sluta hålla på AIK bara för att jag sa att Kalmar har snyggare tröjor? Knappast. Han försvarar sitt lag, ibland bortom logikens gränser. Skulle jag rösta på Centerpartiet bara för att de skickar sms till mig på valdagen och uppmanar mig att göra just det? Aldrig. Så är det. Så gör man, i sporten så väl som i politiken. Man håller på sitt lag.
Om jag säger till någon på andra sidan staketet att dennes parti har fel, tror ni han lyssnar på mig då?
Knappast.
Om jag däremot frågar varför han håller på just dem, då har jag skapat möjligheter till en diskussion, och i en diskussion får jag reda på orsaken och vet jag orsaken - då är det upp till mig att erbjuda ett annat alternativ.
Jag önskar att vi kunde omvända vilsekomna SD-väljare med demonstrationer och facebookgrupper, men jag är rädd att det inte går.
Jag tror att lösningen stavas diskussion.
Det kanske är ett jobbigare och mindre tillgängligt alternativ, men det kan vara allt vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar