Musik:

Istället för att spamma bloggen med spellistor så fort jag känner för det kommer jag lägga in låtar här. Med förklaring. Utan förklaring. Bara för att.


Musik är viktigt.

Jimmy Eat World - Big Casino
Okej folket, den här är viktig. Först och främst vill jag säga att alla som inte gått över kraftverksbron i Falkenberg en dimmig novembermorgon när temperaturen bara precis orkar över nollstrecket bör göra det. Någon gång. Och lyssna på den här låten. Sedan vill jag att ni ska föreställa er en värld där allt går i nyanser av himmelsblått och bländande vitt. Känn solen som värmer i ansiktet och den tunna luften som gör en lite mer andfådd än vanligt.
Det var nog allt.

Philter - Pi
Ibland lyckas till och med lillebrorslandet i väst haspla ur sig något som inte är dödsmetall eller Morten Harket & Co. Skämt åsido, det finns många låtar som låter som sommar, men den här låter så mycket som en sommarkväll att det liksom inte behöver diskuteras.

The Temper Trap - Sweet Disposition
The nummer ett shredda pow/köra livsfarligt fort nerför Cucumelle/Casse du Bouef-låten. Bland annat.

Scissor Sisters - Fire With Fire
Om inte annat så för textraden it's cold and heaven surrounds you in every direction.
Freakin' genialiskt. Jag får lite samma känsla som av Killers Human. En sån där genomhärlig vill-bara-hoppa-och-tjoa-låt. Längtar tills jag får ha den dunkandes i öronen nerför någon lagom röd pist i vinter. Övre Lac de la Chambre må ske?



Amy Diamond - It Can Only Get Better
Utrymme för hostningar och tvivel följer här [.....................]
Ja, jag är seriös. Nej, det är inget skämt.
Det är en fantastisk låt att lyssna på om man är trött, bakis och hopträngd under en äcklig filt i en liten liten soffa, och den är faktiskt alltid väldigt söt. Även när man inte mår som en påse skräp.

Sugababes - About You Now
Första gången jag hörde About You Now var i Val Thorens, en synnerligen stendöd fredagkväll på Saloon. Jag minns inte alls vilken vecka det var, men det var nog precis innan sportloven. Lugnet före stormen. Låten kickar igång och innan jag hinner reflektera över vad som händer finner jag mig själv tokdansandes som under en Håkan Hellström-konsert på ett öde bargolv tillsammans med Johanna-der och Malin. Jag hade ingen aning om vilka som gjorde låten, och tur var väl det. Det var bara dags att dansa. Inte bry sig. Bara dansa.
Och nej, jag tycker inte att Timo Räisänens version är bättre. Den är bra men inte bättre.


Less Than Jake - Rest of My Life
När man bor i en stad som är ganska liten, och större delen av året väldigt tråkig, behöver man cykla-fort-sjunga-högt-låtar. Det här är en sån. It's gonna kill me, the rest of my life. Make me apologize while I'm still alive! Ibland är det bara så.


The Almost - Free Fallin'
Det är sällan jag tycker att covern är bättre än orginalet, men det händer. Som i fallet The Knife vs José Gonzales. Eller för all del Tom Petty vs The Almost. Inte så att orginalet inte är alldeles fantastiskt - för det är det, och scenen i Jerry Maguire när Tom Cruise fifflar med bilradion är briljant - men ibland krävs det något så enkelt som tunga trummor och lite mer dist för att göra något bra ännu bättre. När jag är less på småstaden, motvinden och regnet föredrar jag stök. Så enkelt är det.
Jag bara ser mig själv i storslalomsvängar nerför ett orört puderfält.
Så enkelt.
Är det.



..to be continued..