Efter att ha diskat konjaksglas i x antal timmar på en kompis 73-årsfest cyklade jag hem genom natten. Bara jag, tyst musik i lurarna och mörkret. Fast mörkt, näe..
Det är så himla häftigt, när jag stod på cykelbanan längs Skrearakan och tittade runt såg jag precis vart alla samhällen ligger för de ljusa fläckarna på himlen. Då känner man sig liten, fast på ett bra sätt.
Nu ska jag sova.
3 kommentarer:
Jag gillar din fotoblogg väldans mycket. Tummen upp =)
Tyst musik?!?
Vilken underbart fin bild.
Skicka en kommentar