Jimmy Eat World.
De är etta på min last.fm med nästan tusen spelningars marginal - bara en sån sak.
En hoper everyguys som råkade skriva det tidiga nollnolltalets mesta "ryck upp dig"-låt, vid precis rätt tillfälle, och redan innan det hade släppt en av det sena nittiotalets bästa skivor. Alla som sett dom live vet att de ser nästan plågsamt vanliga ut. Fyra trettionåntingkillar framför en enkel backdrop. Ingen krångel, bara enkel rock. Enkel och så sinnsykt bra.
Tvinga mig inte att säga vilken som är deras bästa låt - det går inte. Det finns en för varje tillfälle och humör.
Just ikväll är det Stop från nya plattan, Invented, som släpptes igår. Jag har bara lyssnat på den tre gånger, men herregud - en låt som börjar med raderna
don't have to be the prettiest
if you have the mind and the willingness
no one stops a girl who knows what she's got
går inte att inte gilla. Så är det bara.Och det är samma noja varje gång det kommer en ny skiva. Risken att de skulle faila i mina ögon är minimal, men jag blir alltid orolig. Tänk om, tänk om det suger? Vad fan gör jag då? Jisses så less jag skulle bli.
Men det händer aldrig - såklart.
Invented är långtifrån så radiovänlig som delar av Chase This Light, inte lika tung som Futures och ljusår från collegepoppen på Bleed American. Men det är ingen dålig skiva. Det låter som Clarity, bara tio år senare, och det är ju precis vad det är. Det är något du ibland lyssnar på från början till slut, ibland en enstaka låt och allra helst med hörlurar. Det finns så mycket ljud, förstår ni.
Men det händer aldrig - såklart.
Invented är långtifrån så radiovänlig som delar av Chase This Light, inte lika tung som Futures och ljusår från collegepoppen på Bleed American. Men det är ingen dålig skiva. Det låter som Clarity, bara tio år senare, och det är ju precis vad det är. Det är något du ibland lyssnar på från början till slut, ibland en enstaka låt och allra helst med hörlurar. Det finns så mycket ljud, förstår ni.
Visst är det trevligt med favoritband som ändrar sig sådär lagom mycket? Aldrig så mycket att de inte känns igen, men alltid mycket nog för att vara intressanta. För att citera My Best Theory:
let's hope the old script gets a new twist
Jag brukar ju försöka avsluta med något i stil med "bästa spår" men jag har inte lyssnat in mig tillräckligt än. Ber att få återkomma på den punkten helt enkelt. Men just, precis nu ligger titelspåret och redan tidigare nämnda Stop väldigt bra till.